Riksorganisationen Haro har sedan 30 år tillbaka organiserat de svenska föräldrar som väljer att själva ta ansvar för sina barns omsorg. Haro vill att hemomsorg erkänns och därmed ges ett rimligt stöd i förhållande till de subventioner som idag ges till förskolan.
Under Haros första år var det föräldrainsinkten som drev Haro-medlemmarna till att ta egen omsorg om barnen. Men nu på 2000-talet har vi fått evidens på våra instinkter. Ny forskning på förskolan som visar att beteendeproblem ökar proportionellt mot vistelsetiden på förskola före 4,5 års ålder. Modern utvecklingspsykologi säger att beteendeproblemen beror på att barnens utveckling stagnerat till följd av separationen. Utfallet visar att svenska barn lider av ökad psykisk ohälsa, försämrade studieresultat och sämre ordning i klassrummen, en försämring som gått snabbare i Sverige än i andra länder under de sista 20 åren, trots vår höga materiella standard och jämförelsevis låga barnfattigdom. Svenska barn har förmodligen mer emotionell fattigdom än materiell fattidom, beroende på föräldrars brist på tid med sina barn.
Haro-föräldrar är kanske Sveriges mest erfarna föräldrar genom att ta omsorg om sin a barn 24/7 under 3-6 års tid. Vi är framgångsrika och ser att våra barn mår utomordentligt bra, trots att många av oss lever ett lågbudget-liv på grund av uteblivet stöd till hemomsorg i många fall. Vårdnadsbidraget är litet och finns bara i en tredjedel av kommunerna.
Något som Haro-föräldrar också ser – kanske i högre grad än många andra – är att barn är olika och har olika känslighet, även inom en och samma familj. En del barn har glädje av viss mängd förskola, andra har det inte. Det handlar inte om ideologi, det handlar om att lyssna till varje barn och förstå deras behov.
Vi tycker det är fel att tala om barnfattigdom, eftersom det leder till den felaktiga tanken att barn – även om de i högsta grad är individer – kan ses som skilda från sina föräldrar. Istället bör vi tala om fattiga familjer. Men även detta är ett trubbigt begrepp. Vi känner många Haro-familjer som med små medel lever utomordentligt rika liv genom enkel livsstil, begagnade kläder, inga utlandsresor, gammal bil och billigt boende. Vi vet också att det finns betydligt rikare familjer där barnen mår sämre och utvecklas sämre, inte av materiella brister, utan av emotionella brister genom för lite föräldratid. Men vi vet också att det finns familjer som har för lite pengar för att må bra. Det är viktigt att erkänna att en fungerande familj skapar enorma värden genom de problem de ständigt förebygger. Vi tycker att denna insikt om familjer saknas i Sverige. Utifrån den insikten blir familjefattigdom mer ett socialpolitiskt problem, än ett familjepolitiskt problem.
Haros Riksstyrelse besitter idag större inblick i internationell familjepolitik än kanske någon annan svensk ideell organisation. Vi har deltagit i EU-projektet Familyplatform. Haros ordförande, Madeleine Wallin, är även ordförande i den internationella organisationen FEFAF och därigenom permanent representant i ECOSOC (FN). Riksstyrelsens familjepolitiske expert har föreläst om svensk familjepolitik i ett halvt dussin länder, inklusive på ett expertgruppsmöte i FN i juni 2011. Bilden vi fått är klar: svensk familjepolitik är mycket extrem med sitt ensidiga fokus på förskola. Experter i andra länder förvånas över att Sverige har så lite respekt familjers egna val, och för hemomsorg, i synnerhet då utfallet visar på betydande problem. De förvånas också över att förskolan försämrats i fråga om gruppstorlek och personaltäthet trots Sveriges materiella rikedom.
År 2025 vill vi se ett Sverige där föräldrar kan välja omsorg för sina barn utifrån varje barns behov, istället för att erbjudas omsorg baserat på statlig ideologi. Vi vill att föräldrar ska kunna välja förskola, hemomsorg, familjehem, farmors-omsorg, öppen förskola, grann-omsorg eller på annat sätt. Vi vill att staten förhåller sig ideologiskt och finansiellt neutral och ger ett rimligt rättvist stöd till alla omsorgsformer. Vi vill att statsmakterna ger följande budskap till Sveriges föräldrar: ”Vi vet att ni känner era barn bäst. Vi vill att ni väljer den omsorg som passar er familj och er familjesituation bäst. Vi kommer att stödja era val.”
Jonas Himmelstrand, familjepolitisk expert, Haros Riksstyrelse
Per Kågeson har samlat forskningsrön i sin bok ”Tid för barn? – En analys av samhällets omsorg om de yngsta”, SNS, förlag. Där kan man läsa om de negativa konsekvenser tidig förskolestart och långa dagar i gruppverksamhet kan ha på små barns utveckling och hälsa. Mycket intressant läsning som jag varmt rekommenderar.
Viktigt i sammanhanget tycker jag är att skilja på den allmänna förskolan, tre-fyra timmar om dagen för barn över tre år, vilken är framtagen och anpassad till barnens behov – kontra barnomsorgsverksamheten i förskolans regi, vilken är framtagen för att motsvara föräldrars behov av barnomsorg. Skillnaden är barnens ålder och den tid de tillbringar i förskoleverksamheten. Jag är mycket positiv till den svenska allmänna förskolan och vill gärna se den än mer ”skolinriktad”, medan jag tycker det är viktigt att belysa de negativa konsekvenser det kan få för barnen om de börjar i förskolan innan tre års ålder och går längre än 3-4 timmar om dagen. Jag anser att alla föräldrar bör upplysas om detta för att kunna göra ett välgrundat val om hur deras barn skall tagas om hand. Idag har kommunerna skyldighet att erbjuda kommunal barnomsorg. Tyvärr har de ingen skyldighet att innehållsdeklarera denna barnomsorg och dess brister. Inte heller får förskollärarna informera föräldrarna om detta eller avråda dem från att lämna barnen för tidigt eller för länge…
Hej!
Som jag har förstått människan så är de fria valen vikiga, att få vara autonom. Att känna makt över sitt liv att att kunna styra över det som känns viktigt. Det är avgörande för människors hälsa. Genom de val jag gjort förstår jag att andra vill göra sina egna val. upplever ingen konflikt i det. Människor skulle må väl av olika alternativ och stöd i dessa, detta är empowerment och leder till ett bra samhälle. Relationer och kärlek ger mer kärlek och är det som gör att världen fungerar, trots allt:) Människor är förvånansvärt lika varandra men vi vill vara egna individer, i vårt jag kan vi vila och känna oss trygga om vi får vara de vi är. Samhället och världen genomgår snabba förändringar, det händer så oerhört mycket som kan stressa oss och gör det svårare att möta naturliga förändringar. Vi kan inte styra över allt i livet så som när en närstånde dör eller kanske en skilsmässa eller att förlora sitt jobb. Våra relationer stöttar oss och det att vi ändå kan göra självständiga val ger styrka. Att få läsa av en annan människa och svara på dens behov utan stress är frigörande. Att vara närvarande i ett skratt med sina barn eller verkligen få lyssna in sina näraste. Så min innerliga önskan är att vi människor alla får del av det goda livet.
En tanke kring fundamentalister.
Fundamentalist brukar man kalla personer som man vill antingen förnedra eller marginalisera, d v s människor som antingen har grundade åsikter och kunskaper som andra inte gillar, eller människor som har (politiska eller religiösa) åsikter som betraktas som extrema och därmed farliga för andra. Den ena hånas av de rädda för att avvärja obekväma sanningar, medan den andra hånas av de kloka för att avvärja galenskap.
Men varje gång vi sätter oss i ett flygplan sitter vi tillsammans med några stycken välutbildade fundamentalister. Varje gång vi låter oss sövas för att bli opererade lägger vi oss i händerna på andra kvalificerade fundamentalister. Dessa personer brukar kallas för piloter och kirurger. Varför är de fundamentalister? För att deras färdighet står på ett fast fundament. Det hoppas alla passagerare och patienter på, eller hur? Hur skulle piloterna annars klara av alla start och landningar, för att inte nämna nödsituationer? Hur skulle alla kirurger klara av att skära i folk utan att de dör? Min far var pilot och jag också ett tag, så jag förstår personligen vikten av att man lär sig respektera grunderna i ett ämne som tillåter mycket få utsvängningar.
I de flesta aktiviteter är risken för att dö för att man bryter någon grundprincip minimal. Därför blir det ofta svårt att utgöra vad som verkligen ‘fungerar’. Världsekonomi är ett sådant område liksom svensk familjepolitik. Grunderna (fundamentet) för denna politik formulerades mycket tydligt år 1978 i ”Familjen för framtiden – en socialistisk familjepolitik”
Den utgår ifrån:
- dagis är NÖDVÄNDIG för barnens utveckling (hur i så fall har barn lyckats utvecklas sedan tidens begynnelse, ofta till otroligt kompetenta vuxna?)
- kärnfamiljer kan inte förse barn med en bra socialutveckling (men kärnfamiljen har varit den ENDA formen under hela mänsklighetens historia, så innebär det att hela mänskligheten har varit och fortfarande är socialt inkompetent – förutom dem som ’utvecklats’ på svenska dagis?)
- vuxna människor bör förvärvsarbeta om de vill utvecklas och bli lyckliga (alltså, att vara hemmaförälder är vägen till stagnation och olycka – ALLTID?)
- familjer är i grunden opålitliga (medan företag, politiker, regeringar ÄR?)
- familjer kan förse barn med värderingar som är politiskt inkorrekta (självklart, vi lever ju i en DEMOKRATI, eller är Sveriges rätta namn KLONIA?)
- att vara hemmaföräldrar begränsar möjligheten till egenutveckling (alltså hemmaföräldrar som påstår motsatsen LJUGER?)
Det som är uppenbart är det att dessa punkter INTE utgör någon pålitlig fundament. Om det vore så, hade vi sett helt andra resultat. Svenska samhället hade varit i särklass och alla andra länder hade vid det här laget stått på kö för att tillbe vår politiker och sociala ingenjörer.
Denna ‘grund’ för familjepolitiken är lika farlig som att piloter och flygplanskonstruktörer skulle påstå att alla flygplan håller och ingen pilot begår fel. Den är konstruerad och underhållen av människor som lika naiv som de första s k ’birdmen’ som trodde att människan kunde flyga genom att härma fåglar, d v s binda fast vingar på armarna och hoppa från ett torn.
Det är nog dags att vi vänder på steken och inse det positiva med att många av de människor runt omkring oss är faktiskt fundamentalister. Piloter, kirurger, elektriker, kärnkraftsfysiker är bara några av dem som vi kan tacka. T o m när vi kör bil är de flesta av oss fundamentalister. Vi fördömer andra bilister som inte håller sig till grundreglerna snabbare än vi fördömer oss själva när vi struntar i den sunda bilismens fundament – och det är helt i sin ordning, för det tyder på att vi förstår att det är utifrån en sund fundament som vi skapar ordning. Bilister i Rom eller Kairo lär inte äga samma sorts förståelse.
Det är de som saknar en grund att stå på och som har makt att påverka oss alla som är de farliga. De som galant klarar enkla uppgifter men som tro sig klara andra utmaningar, som att stöpa om människan och familjen så att hon bättre passar in i samhället. Till denna skara hör de ’sociala ingenjörer’ som under 30- och 40-talet fick friheten att bygga upp en familjepolitik för en hel nation, ‘grundad’ på en rad påståenden som ALDRIG utvärderats vetenskapligt och som människor utanför Sverige omedelbart identifierar som samma sorts inskränkt tänkande som dominerade livet bakom Järnridån.
Idag finns det mycket forskning kring barnens utveckling – forskning som dessutom håller. Allt detta skulle kunna utgöra ett fundament till en vettig familjepolitik. Men det är helt ointressant för många av vår politiker, för de är vår tids ’birdmen’ med enda skillnad att det är VI som förväntas hoppa med de ihoptejpade vingarna! Dessa ’beslutsfattare’ är olyckligt nog INTE fundamentalister. Grunden de står på är lika rörlig som sanden i Sahara. Som bäst är de generalister, skolade att tro att alla hägringar som glimmer i Riksdagen är guld.
De enda referenser jag ser är till obskyra hemmafruorganisationer. Att ta dem på allvar är som att låta politiskt inkorrekt sköta migrationspolitiken. Därmed lämnar jag detta lågvattenmärke till debatt och återkommer när pp-gruppen låter rasister komma till tals i migrationsdebatten. För alla röster skulle ju få höras, var det inte så?
Anders! Flera personer har i dessa kommentarer presenterat åtskilligt med referenser från olika vetenskapliga discipliner som visar på problem med tidig dagisstart. Du har inte kunnat bemöta något av dessa. Ett sådant bemötande krävs för fortsatt meningsfull diskussion på det spåret.
Men man kan vända på resonemanget. Inte ens starka dagisförespråkare med något mått av sans brukar hävda att kollektiv förskola är bra för alla barn. Alltså bör det finnas alternativ, som till exempel hemomsorg, alternativ som ges liknande stöd som förskola. Både Norge och Finland erbjuder detta. Varför inte Sverige?
Anders, det klart det finns forskning, men tyvärr ingen aktuell och dagens förskola är inte jämförbar med den på 80-talet. Vill du ge oss några mer konkreta forskningsresultat hellre än att be oss googla efter dem? Vi är verkligen inte låsta i våra tankar och ifrågasätter våra egna åsikter om och om igen. Visa oss något nytt och vi är villiga att lyssna. Våra egna personliga erfarenheter och kunskaper om barn och föräldraskap är ändå det som gjort att vi arbetar så engagerat med dessa frågor. Vi har provat att leva på olika sätt och funnit vad som passat oss bäst helt enkelt.
Om man anser att det är ett arbete att sköta barns omsorg (=det du kallar att man vill vara betald hemmafru), så kan man även ställa det rimliga kravet att alla barns omsorg ska få del av gemensamma skattemedel.
Det skulle vara intressant att få veta vad som provocerar dig så med föräldrar som vill ta hand om egna barn och att få ekonomisk möjlighet att göra det.
Stella, det är mycket märkligt att Sven Bremberg, ansvarig för barn och ungas hälsa på FHI och som har mycket starka ideologiska åsikter om förskolan, också är en av medförfattarna till SET.
OM svenska barn blir så duktiga i skolan och socialt välfungerande som det sägs att de blir om de börjar på dagis tidigt, så undrar jag varför skolor och förskolor köper in manualbaserade program för mellan 1-3 miljarder för att komma tillrätta med den psykiska ohälsan hos barn och beteendestörningarna. Jag undrar också varför Sverige hela tiden uppvisar sämre resultat i OECD Pisa undersökningen: http://hemmaforaldrar.blogspot.com/2010/05/svenska-foraldrar-ar-grundlurade.html
Folkhälsoinstitutet rekommenderar att barn ska gå igenom manualbaserade program som SET (Social och emotionell träning). SET sägs: öka elevernas välbefinnande och minska aggressiviteten, mobbningen och alkoholbruket. Varför mår barnen inte bra, är aggressiva, mobbar och dricker för mycket alkohol?
DET borde föräldrar fråga sig själva?
Hur kan vi lägga 3 miljarder av våra skattepengar på att köpa in färdiga program för att komma tillrätta med det här men inte lägga pengar i förebyggande genom att ge barnen den närhet, kärlek och trygghet de har rätt till under sina första år? Läs Kärlekens roll av Sue Gerhardt och lär om anknytningens betydelse för barnens framtida psykiska hälsa.
Det som märks tydligt är att de som är för att vi bara ska ha ett enda alternativ har köpt de myter de serveras rakt av. Nu är det dags att just de personerna börjar ta reda på lite fakta och börjar lära sig om vad den svenska förskolan egentligen ger många barn. Ett tips är att läsa boken ”Förskolan för de allra minsta. På gott och ont”. http://www.hemmaforaldrar.se/forskol_for_de_allra_minsta.htm
Att i det läget när den svenska förskolan dessutom befinner sig i en djup kris med stora barngrupper och få personal komma och tala om att göra den obligatorisk är rent skamligt. Speciellt som det var sossarna som avvisade att förskolebarn ska ha skydd i en arbetsmiljölag.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/forskolebarn-saknar-skydd_331278.svd
Jonas: då faller hela din argumentation om förskolan som något skadligt. Bra att veta.
Madeleine: familjefundamentalism är naturligtvis min värdering. Jag har följt dig/er rätt länge.
Båda: att påstå att det inte finns någon forskning om förskolan är horribelt. Det är bara att googla runt och kolla. Man kan naturligtvis vilja vara betald hemmafru, herregud, vem vill inte ha arbetsfria inkomster, men något stöd för det i vetenskapen hittar ni inte. Snarare tvärtom.
Hej Anders,
Det finns ingen samtida svensk forskning om förskolan. Jag ha försökt få sådan till stånd och även inspirerat till en interpellation i riksdagen om detta. Men icke. Man frågar sig varför ingen svensk regering, oavsett block, velat göra sådan forskning. Svensk förskola är idag ett 30-årigt experiment utan sådan forskning.
Tittar man på internationella studier så kan man ana varför ingen sådan forskning görs i Sverige. Studien jag refererade i mitt inlägg är NICHD-studien. Du kan läsa min uppsats ”Förskolan, forskningen och sanningen” från 2006 där jag går igenom ett flera studier. Haro inbjöd en av världens främsta föreskoleforskare, Jay Belsky, till ett seminarium i Stockholm i juni 2009. Mikaela Valtersson (mp) var närvarande. Belsky bekräftade de problem jag beskrev i mitt inlägg, och menade att så länge Sverige inte gör någon egen forskning så kan man inte avfärda den stora NICHD-studien. Men du kan kanske ana att en kvalitetsstudie på utfallet av svensk förskola skulle kunna visa på resultat som inget politiskt block vill ta ansvar för – därav kanske den måttliga entusiasmen. Vill du veta mer om kan kan titta in min bok ”Att följa sitt hjärta – jantelagens Sverige” för en fullständig genomgång.
Vad föräldrainstinkt är vet varje förälder men en någorlunda god kontakt med sina barn – man vet instinktivt vad ens barn behöver.
Haro drar dock inga stora växlar på detta resonemang. Vi är övertygade om att föräldrar vet vad som är bäst för deras barn – föräldrainstinkt – förutsatt att deras val respekteras, vare sig detta är förskola, hemomsorg, farmor, granne eller annat alternativ. Därmed vill vi att alternativ som olika former av hemomsorg ska stödjas på lika villkor som förskola. Det i princip vårt enda krav. Det kan knappast kallas ”familjefundamentalistiskt”.
Vi vet också i Haro att det kan vara vara ett hårt uppvaknande att inse att förskola kanske inte är bra för alla barn. Men lösningen är inte svår, det handlar bara om att låta föräldrar välja form av barnomsorg med ett någorlunda rättvist stöd till alla olika former.
Anders,
Så Haro är en familjefundamentalistisk organisation? Vad menar du med det? Vi arbetar för familjer, barn och föräldrar och kanske vi till och med är aningen fanatiska vad gäller barn, deras behov och utifrån våra egna personliga föräldraerfarenheter och upplevelser även när det gäller mammor och pappor och som grupp då, familjen. ?
Förälder blir man när man växer i samspel med barn och medvetet väljer att utvecklas. Föräldrainstinkt, ja, jag anser att jag har den och kan gärna förklara djupare vad jag då menar om du skulle vilja det. Den kommer inte bara från min egen barndom och mina egna föräldrar och annan yttre påverkan, utan även inifrån mig själv i samspel med mina barn (5 stycken). Men dessa åsikter beror ju helt och hållet på vad för slags tankar, erfarenheter och tro man har själv. Du får naturligtvis tro annorlunda, men ge mig och oss i Haro rätten och respekten att tro och göra på vårt sätt. Vi tror att olikheter gynnar samhället och att konformitet förminskar oss som människor.
Var menar du att det sägs att förskola är dåligt? Det som saknas är barns tid med sina föräldrar och det har ingenting med förskolan i sig att göra. Dagen förskola är däremot inte uppbyggd med vetenskaplig aktuell forskning och man bör väl rimligen förvänta sig att det görs något åt det, speciellt när i princip varenda barn är där. Inget politiskt parti verkar vara intresserad av att det görs och vi skulle gärna vilja veta varför.
Liksom man behandlar många miljöfrågor utifrån den sk försiktighetsprincipen, så borde man hantera små barn med den absolut högsta varsamhet och försiktighet. Vi skapar framtiden genom våra barn och det bör väl vara viktigast av allt?
Vi är glada över att Miljöpartiet ”vågar” släppa igenom organisationen Haro, vars önskan är en större valfrihet för familjer att välja omsorg för sina barn och för vuxna kvinnor och män att kunna leva sina liv på det sätt de själva önskar. Vissa vill arbeta heltid och delegera barnomsorgen till andra, medan vissa vill ta några år för att fokusera på sina barns omsorg och uppväxt.
Vi vill ha en jämställdhet som bygger på samarbete och respekt för varandra, trots olikheter och vi vill att alla barn ska få sina behov tillgodosedda.
Kontroversiellt och farligt enligt vissa, men inom Haro ser vi våra krav som demokratiska och mänskliga rättigheter.
/Madeleine Wallin
Hej Anders! Miljöpartiets partiprogramsgrupp bjuder brett in människor och organisationer att dela med sig av sina erfarenheter och idéer på denna blogg, i möten och rundabordssamtal. Det finns ingen åsiktscensur. Det enda som inte accepteras på bloggen är hets eller personangrepp. Med hopp om en öppen och levande debatt / Yvonne Ruwaida
Visa mig forskningen som styrker att förskola är dåligt. Svensk samtida forskning. Annars tror jag att du hittar på. Berätta gärna om det där med ”föräldrainsinkt”, också, för det har jag aldrig hört något om.
Sen undrar jag varför partiprogramgruppen släpper in ett känt familjefundamenatistiskt nättroll i debatten.