Den rådande ungdomsarbetslösheten är en omfattande och invecklad fråga som har sina orsaker i den politiska och ekonomiska utvecklingen i Sverige och världen. I denna skrivelse ämnar vi endast ge vår bild av en liten del av de åtgärder som vi anser kunna vara behjälpliga.
Till en början är det viktigt att diversifiera begreppet ”ungdom”. Alla ungdomar är inte likadana och är, utifrån våra undersökningar, fruktansvärt trötta på att buntas ihop och tillskrivas gemensamma egenskaper. I synnerhet gäller detta politikernas arbetsmarknadsrelaterade retorik. Vissa har det nämligen svårare än andra. Faktorer som påverkar möjligheten att få ett arbete är bl a geografiskt läge, kön, etnicitet, klass, religion, sexualitet, mm.
Vi anser inte att det ska sparas på framtida ungdomars bekostnad för att statskassans balansräkning ska se snygg ut. Investeringar måste göras i landets infrastruktur. Detta gäller inte minst bilismens alternativ, dvs. kollektivtrafiken, som är avgörande för de flesta ungdomars rörlighet. Vidare är det viktigt att satsa på ungdomarna som bor i Miljonprogrammen genom att rusta upp och satsa på dessa områden. Att växa upp i dessa miljöer, som ofta är försummade och bortglömda, för med sig ett extra tungt bagage när det väl är dags att bli självständig. Andelen ungdomar tillhörande etniska minoriteter som går ut från högstadiet utan godkänt i grundläggande ämnen är dubbelt så stor än motsvarande andel för etniska svenska ungdomar. Större satsningar i modersmål, studiehandledning på modersmål och svenska som andraspråk behövs. Nya satsningar för att hållbarhetssäkra vårt samhälle skulle ge många nya jobb, inte minst för unga.
När dessa satsningar väl görs är det viktigt att de genomförs av lokal arbetskraft istället för exploaterad sådan som i globaliseringens namn förs till landet, bor i containrar och arbetar långa dagar för en liten peng.
Vidare är aktiva åtgärder och större resurser för motverkande av diskriminering är av yttersta vikt. Annars finns risken att klyftorna, och därmed misstron, mellan de olika grupperna ökar.
Den kanske viktigaste åtgärden som kan göras är att ungdomarna får rätt vägledning så att matchningen mellan behovet på arbetsmarknaden och tillgången på kvalificerad arbetskraft harmoniseras i en större grad. Samarbetet mellan arbetsgivarna och skolan är ofta obefintligt. Detta måste ändras.
Avslutningsvis vill vi slå ett slag för den oförtjänt utskällda kvoteringen. Många yrken är segregerade och kommer att fortsätta vara segregerade, om inte drastiska åtgärder vidtas. I Sverige har vi blivit experter på att bekämpa diskriminering och ojämlikhet endast när bekämpningen inte kostar något. Detta är oärligt och ohållbart. De ungdomar som har många faktorer emot sig kommer ofta inte in på vissa arbetsplatser. Detta gör att de grupper de tillhör känner sig marginaliserade och försummade.
