Jan Lindholm: Stöd biokolmetoden

Det räcker inte att snabbt och kraftigt minska utsläppen av växthusgaser. För att klara klimatmålen måste vi även binda tillbaka delar av det vi redan släppt ut.

En enkel metod för detta som kan tillämpas i många former och på bred front är biokolmetoden. Det är en variant av fotosyntesen som använts i tusentals år och som även kan ge mycket större skördar.

Fotosyntesen tar årligen upp kol från atmosfären som till volym vida överstiger de utsläpp som mänskliga aktiviteter ger. Emellertid avges samtidigt en motsvarande kolmängd som den fotosyntesen bundit när växter äts upp eller bryts ned.

Om däremot en del av växtbiomassan pyrolyseras, det vill säga uppvärms till 400 grader utan lufttillträde – så förkolas – överförs det kol växterna tagit upp till en stabil form som i jord kan vara kvar i tusentals år utan att det återkommer till lufthavet. Dessutom visar det sig att pyrolyserat växtkol (biokol) blandat i jord har mycket gynnsamma effekter på markens mikroorganismer och på jordens egenskaper som sådana, vilket möjliggör mycket större skördar.

Detta stabila kol, inom vetenskapen kallat för biokol (från engelskan: biochar), ska inte sammanblandas med det organiska kol som också är en mycket viktig jordkomponent, men som omsätts inom några få år och därmed hela tiden måste ersättas.

Framställning av växtkol är en metod som har varit känd lika länge som konsten att göra upp eld, men den började användas i stor skala först på järnåldern. I dagens läge är det emellertid viktigt att undvika sådana kolningsmetoder som ger utsläpp av organiska föroreningar (metan, tjärämnen, PAH, etc). Lyckligtvis är detta enkelt. Man kan helt enkelt förbränna dessa gaser och få värme eller använda dem som råvaror.

Vid kolningen överförs upp till 40 procent av den ursprungliga biomassan till växtkol. Resten blir tjärämnen och värme. Detta betyder att man här både kan reducera lufthavets kolhalt och förbättra jord, samt utnyttja en stor del av biomassans energiinnehåll.

Praktiskt taget all användning av biobränslen skulle kunna kombineras med kolning, för att därmed leverera biokol till förbättring av jordbruksmark och samtidigt avskilja kol från atmosfären. Både fjärrvärme och fordonsdrift kan alltså kombineras med kolning. Koldioxidnegativa transporter är alltså ingen utopi.

Biokoltekniken bör snarast tas i drift. Sveriges klimatpolitik bör därför inkludera denna teknik som ett viktigt komplement till utsläppsreduktion. Därför bör ett system med statsstöd för biokolanvändning införas. Mest rättvist vore att avskiljning av kol kompenseras med en ersättning av samma storlek som de utsläpp som beskattas via koldioxidskatten. På så sätt skulle ett incitament uppkomma som leder till både en ekonomisk utveckling, en reduktion av klimathotet och en jordbruksmark med lägre behov av insatsvaror. Åtgärder mot både den ekonomiska och den ekologiska krisen sammanfaller här således med varandra.

För att få till stånd en utveckling av biokolmetoden bör miljöpartiet i riksdagen driva krav på lämpliga ekonomiska styrmedel. En metod skulle kunna vara en positiv koldioxidskatt där återfört kol till jordbruksmark ersätts på samma nivå som utsläppt koldioxid beskattas. En annan åtgärd skulle kunna vara ett stöd för teknikutveckling av pyrolysteknik i kombination med biobränsletillverkning.

För mer information om biokoltekniken, se geo.uu.se/biokol

Jan Lindholm, riksdagsledamot (MP)