Politik handlar om att ha en dröm, en vision om ett gott samhälle. Politik handlar också om att hitta rätt kurs, att formulera mål och praktiska åtgärder som gör att vi kommer dit vi vill. När Miljöpartiet de gröna arbetar för att ta fram ett nytt partiprogram är det utifrån en grön vision om ett gott samhälle, ett samhälle där alla politikområden har en funktion och en mening i en större helhet och inte ses som avgränsade ämnen.
Den gröna rörelsen har förmåga att se sammanhang, att se värdet av tvärvetenskaplighet och vet att ett samhälle för alla även måste inkludera alla i samhällsbygget. Politik ska vara ett verktyg för att skapa en bred samhällsgemenskap där allas erfarenheter räknas, ett samhälle som klarar av att rymma konflikter och heterogenitet och accepterar människors olikheter så att kontraktet mellan stat och medborgare fortsätter att upprätthållas.
Gröna värderingar poängterar alla människors lika värde och likvärdiga, grundläggande rättigheter. Grön ideologi pekar även på vikten av att människor måste ges frihet att utifrån sina förutsättningar och möjligheter utvecklas till egna, unika individer. Vår uppfattning är att olikheter berikar och skapar dynamik i ett samhälle, om vi tillåter olikheterna att finnas.
I samhällsbygget kan kultur fungera antingen som ett kitt eller som en splittrande faktor. Kultur kan användas i syften, inte minst för gruppidentifikation, vare sig vi vill det eller ej. Detta gör kultur till ett minst lika viktigt politikområde för att uppnå ett grönt och hållbart samhälle som klimatpolitik och näringslivspolitik.
I Regeringsformen heter det att ”det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person”.
Att Miljöpartiet behöver förnya sin kulturpolitik beror på nuläget. Främlingsfientliga rörelser har vuxit sig allt starkare runtom i Europa och i flera länder har nationalistiska partier tagit plats i parlamenten. Så sker nu även i Sverige. En väsentlig del i den högerextrema, främlingsfientliga och nationalistiska retoriken går just ut på att beskriva den ”egna” kulturen som hotad av migration, av mångkulturalism och inte minst av islam. Så vill vi inte ha det i Sverige. I dessa samhällssplittrande sammanhang har referenser till historia och kulturarv kommit att spela en alltmer central roll. Kultur och begreppet ”Kulturarv” blir ett redskap som förväntas bevara en tänkt nationell homogenitet baserad på föreställningen om en ”ren” nationell identitet, det vill vi inte få förstärkt i Sverige.
Vi lever i ett globaliserat samhälle där migration och mobilitet är en erfarenhet som delas av många människor. Förlegade homogeniserade berättelser tenderar att få människor i ett heterogent samhälle att sluta sig samman i slutna, kulturellt homogena enheter och skapar ett avståndstagande till majoritetssamhället. Dessa homogeniserande berättelser blir mer och mer problematiska, dels för att de rent generellt kan fungera som exkluderande och uteslutande, dels för att de kan användas i rent främlingsfientliga syften. Miljöpartiets syn på flyktingpolitiken, religionsfrihet och integration hör därmed samman med vilken kulturpolitik vi väljer att driva. Vill och vågar vi i kulturlivet berätta om och beskriva ett heterogent samhälle med konflikter?
Kulturutövandet är och styrs politiskt i olika former, medvetet och omedvetet. Kulturpolitiken är inte och kan inte enbart vara ett enskilt avgränsat område utan måste förenas med andra politikområden i syfte att bygga det samhälle som vi eftersträvar.
Vi måste förhålla oss såväl till regeringsform och lagstiftning som till den gröna ideologin i utformandet av partiprogram och kulturpolitik. Det samhälle vi vill bygga måste frångå idéer och föreställningar om nationell, kulturell eller social homogenitet och den praktiska politik vi för måste ifrågasätta och störa homogeniseringssträvanden från kulturinstitutioner och andra partier. Det gäller såväl skrivningar och framställningar som förstärker bilden av en tänkt och felaktig homogen och nationalistiskt präglad historia som medverkar till att skapa tankar om ”vi” och ”dem” i dagens samhälle som idéer om att försöka styra kulturutbudet till en viss typ av kulturattraktioner. I diskussionen om huruvida kultur är vänster- eller högerinriktad har vi uppdraget att peka ut riktningen för en samhällsbyggande kulturpolitik för framtiden. Kultur som inkluderar – i sin mångfald.
Vi måste acceptera olikheter i ett modernt interkulturellt samhälle. Vi måste nå en bred gemenskap som rymmer dessa olikheter och drar nytta av mångfald. Människor behöver berättelser som förenar, men det dags att börja de berättelserna på ett med samtiden överensstämmande sätt och låta olikheter och konflikter rymmas i dem. Miljöpartiet behöver i sin berättelse om det framtida samhället berätta denna breda kulturberättelsen som säger att vi har plats för olikhet. Det är grunden för ett gemensamt samhällsbygge.
Anna Furumark
Projektledare för projektet Norm, Nation, Kultur vid Örebro läns museum
Emma Ode
Vice ordförande Miljöpartiet de gröna i Örebro län
Det bästa jag läst här sedan start tror jag.
Instämmer helt och fullt med att vi måste försöka oss på att se den hela bilden, liksom systemtänkande som främjar orsak- och verkans tänkande, liksom försöka särskåda normerna, bemöta olika synsätt och perspektiv med respekt – lyssna, reflektera o.s.v. Alltså mer Demokrati och mindre Politik är vad vi behöver, då demokrati betyder folkstyre medans politik betyder statskonst, liksom vi måste inse att är det något som slår blint och brutalt mot kulturer och mångfalden, såväl mot den svenska som den ugandiska, grekiska, vitryska, enuiternas kultur – ja alla fantastiska kulturer i ständig förändring och anpassning till naturen, så är det nyliberalism och kapitalism, och INTE den FRIA in- och utvandringen. Dessa -ismer slår som sagt var blint och brutalt och utgör hot mot mångfald och till gagn för enfalden, vidare skapar dessa fruktansvärda -ismer pirater av annars fredliga fiskare, de skapar skinnskallar och motsättningar mellan våra så värdefulla ungdomar, som de skapar sverigedemokrater av annars hyggliga svenskar. Och värst av allt – samtliga etablerade partier, mig veterligen, lovsjunger dessa två ismer av kapitalism och nyliberalism, i olika grad och på olika sätt, eller förresten kanske inte V-partiet, men dessvärre verkar alla partier ha förlorat sin ideologi och särart då ALLA inklusive V-partiet stämmer upp i kören om ekonomisk tillväxt=nationalkapitalism. Föredetta Miljöpartisten Mikaela Valtersson drev t.ex. i Mp igenom mer löneslavsinvandring på bekostnad av flyktingar i nöd, jag kräks – men samtidigt förstår jag att samhällets medborgare på intet sätt fostrats i att tänka själv och kritiskt, eller det att reflektera över osynliga normer om ”rätt” och ”fel”.
Idag hör jag att svenska fackförbund utesluter sverigedemokrater – som sann demokrat anser jag detta vara förgävligt och jag finner detta viktigt att sägas av någon som själv inte är sverigedemokrat, samtidigt som dessa fackförbund gör allt för att blint följa kapitalismens och nyliberalismens sjuka hunger utan någonsomhelst internationell solidaritet, liksom ingen som helst solidaritet och insikt heller över de ständigt växande klyftorna inom svenska samhället eller tanke på våra överbelastade ekosystem – samtidigt som de förordar heltid för de sämst betalda istället för att höja deras timlöner och sänka de överbetaldas, vidare har de mage att utveckla perversa inkomstbortfallsförsäkringar på över 60 ooo kronor i månaden… se där den totala frånvaron av solidaritet och ekologi – Rättvist Miljöutrymme!
Kanske blir du förbannad och anser att jag är ”ute och cyklar” och det är ok, så länge du respekterar mig och reflekterar över hur jag ser på världen!
Kärlek och respekt
/Tom