Miljöpartiet är ett feministiskt parti som bedriver queerpolitik och som betecknar sig som queerfeministiskt. Allt detta påverkar vår politik, men vad betyder det? Vad vill vi att det ska betyda? Och vilken politik bör detta resultera i?
Vi vill bedriva en feministisk politik som syftar till att avskaffa könsmaktsordningen och som slutar att tvinga in människor i snäva könsroller. Det är en fråga om makt och en fråga om frihet.
Queer är att förhålla sig kritiskt till alla normer om hur människor är och ska vara. Vi vill väva in queer tillsammans med feminismen för att normkritiken behövs där. Utan att aktivt ifrågasätta vad en kvinna är så riskerar vi att aktivt bidra till en begränsande tvåkönsnorm. Vi behöver synliggöra att samhället är mycket mer dynamiskt än så, och vi behöver vi se på och arbeta för ett samhälle där människor inte ses i första hand som män och kvinnor, utan som individer.
Feminismen behöver queer och queer behöver feminismen. Båda perspektiven tillsammans utvecklar och möjliggör för oss att både arbeta mot könsmaktsordningen, men också synliggöra hur kön konstrueras av samhället och hur det begränsar individer. Tankar om kärnfamiljer har inte längre någon större bäring i det verkliga samhället, över hela samhället ser familjebildningar olika ut, och vi måste möjliggöra för att alla konstellationer ska välkomnas och ges samma möjligheter.
Mycket av vår queerpolitik har blivit verklighet sedan partiprogrammet skrevs 2005. Alla får gifta sig oavsett kön och sterilisering är inte längre krav vid könsbyte. På förskolor runt om i landet införs normkritisk pedagogik och fler och fler ungdomsmottagningar är hbt-certifierade. Vi har dock en lång väg kvar till ett jämställt samhälle där alla människor oavsett kön har samma möjligheter att forma sina egna liv. Ett viktigt steg för att luckra upp könsrollerna och jämna ut löneskillnaderna på arbetsmarknaden är att införa en mer individualiserad föräldraförsäkring ihop med den tredelning som vi idag driver. Vi bör också sträva efter att de förslag om arbetstidsförkortning som vi driver ska bidra till en ökad jämställdhet, till exempel vad gäller arbete med barn och hem. Genom kvotering kan vi bidra inte bara direkt till mer jämställd representation, men kanske än viktigare – bryta normer om vem som sitter i bolagsstyrelser och vem som byter blöjor.
Vi tycker det är viktigt med jämställdhet. Grön Ungdom vill också se helheten. Vi vill väva samman och visa på hur antirasistiskt arbete, feminism, queer och normkritik hänger samman och tillsammans kan skapa ett mer jämlikt samhälle där varje individ får förutsättningar att utvecklas efter sin fulla potential utan att hindras av diskriminering eller begränsande normer.
Detta blogginlägg bygger på beslut fattade på Grön Ungdoms riksårsmöte 2012, och är sammanställda av Grön Ungdoms Partiprogramsrevideringsgrupp.
Julia Finnsiö, Annika Hirvonen, Erik Lindman-Mata, Anders Schröder, Sabina Syed, Erik Thor och Ann-Catine Westman
När jag läser GUs inlägg blir jag hoppfull för ett framtida mer demokratiskt Mp och en bättre Värld.
MEN, jag är ingen vän av att endast gå omkring och hoppas – och som det fortfarande ser ut så är det inte minst också inom Mp som denna normblindhet/normmobbning råder åt olika håll.
Har man andra åsikter än de som för stunden är poppis och ”rätt” så blir man effektivt utfryst, om man exempelvis har en annan uppfattning än påståenden som t.ex. ”kossor är inte bra för klimatet”, ”höghastighetståg är miljövänligt” eller det att ”grön ekonomi är lika med så kallad grön tillväxt” – och gud vet mer vad som sägs.
Man kunde av f.d. språkrör t.ex. bli kallad flummig för att man är kritisk till ekonomisk tillväxt, samtidigt som man fortfarande också kan bli något utfryst om exempelvuis ställer frågan om hur vi skall värna de mammor som VILL vara hemma hos sina barn när de är små.
Så mina tre frågor är:
1. hur gör vi för att också den interna organisationen skall bli bättre redan NU vad gäller delaktig demokrati, vetenskapligt förhållningssätt, och ömsesidig respekt för varandras åsikter, synsätt, perspektiv, kunskaper m.m.?
2. hur gör vi för att inte själva hamna i samma fälla, alltså hur gör vi för att inte också våra nya insikter skall bli normer som låser oss från kontinuerlig fortsatt utveckling utifrån kommande insikter?
3. och kanske det viktigaste, hur luckrar vi upp- , och gör studenterna till fria och kritiskt tänkande studenter som inser vikten och värdet av att se- och ifrågasätta de osynliga normer som råder inom universitetssfären inom de så härskande ämnena som Nationalekonomi, Statsvetenskap, Juridik o.s.v., o.s.v.?
Undrar
/Tom
En sakupplysning:
Det har inte fattats något beslut om att avskaffa steriliseringskravet vid könskorrigering. Det finns löften, men så länge beslutet ännu inte är fattat så kan vi inte jubla och se det som en politisk seger.
Personligen tycker jag att MP är alltför lama i att ligga på regeringen att fatta beslut i frågan.