Den som i början av 90-talet skulle säga att det 20 år senare skulle finnas en union med 27 medlemsländer med 500 miljoner invånare med fri rörlighet, hade nog inte blivit trodd. Samtidigt så står flera nya länder och vill bli medlemmar, och ta del av den inre marknaden och integrationen. För oss gröna är detta en möjlighet, för att komma närmare våra politiska mål.
När vi går till val 2014, till såväl EU-parlamentet som i allmänna val senare på hösten, så kommer de yngsta förstagångsväljarna att ha varit EU-medborgare i hela sina liv. De har inte upplevt något annat än att Sverige är en medlem i en Europeisk union, med säte i Strasbourg och Bryssel.
Under den tiden som har gått så har mycket hänt både i Sverige och i EU. Världen har krympt, vi har mer utbyte med människor i andra länder, och vi reser mer över gränserna än någonsin tidigare. Det finns naturligtvis många orsaker till det, inte minst har tekniska framsteg och infrastruktur möjliggjort utvecklingen. En del av förklaringen är också EU, och de politiska ambitionerna att knyta medlemsländerna närmare. Flera länder i östra Europa som tidigare varit kommunistiska diktaturer har idag öppnats upp, och rör sig i positiv riktning. Även de länder som varit demokratier länge, som Sverige, mår bra av både utbyte och konkurrens med länder i vår närhet.
Miljöpartiets hållning för ett framtida Europa bör vara att verka för ett EU med öppen planlösning. Vi ska värna och bejaka öppenheten, och möjligheten för människor att bosätta sig var de vill, underlätta att studera och arbeta i olika länder och att driva företag. Strävan ska vara att den rörligheten ska vara global.
En baksida med den ökade rörlighet som skett, är att den organiserade brottsligheten också har kunnat sprida sig. Det handlar om vapen, människohandel och narkotika, men även ekonomiska brott. Miljöpartiet bör se positivt på en polisär samordning i dylika frågor, där brotten begås över gränserna.
EU har också ha en viktig roll när det gäller både miljöomställningen och arbete för mänskliga rättigheter. Viktigt att poängtera är att det inte får ses som uppmaningar från Sverige att andra länder ska skärpa sig, det finns många frågor där Sverige är långt ifrån att vara det föregångsland man gärna ser sig som.
En öppen planlösning innebär inte att alla delar av EU ska vara likadana. Självbestämmandet för medlemsländerna, regionerna och kommunerna måste öka jämfört med idag. Vilka frågor som ska avgöras på vilken nivå går dock inte att slå fast en gång för alla, utan kan också förändras över tid. Miljöpartiet bör också slå fast att de direktvalda organen är de som i första hand ska ha de beslutande befogenheterna, oavsett politisk nivå. Det är bara så medborgarnas möjlighet till ansvarsutkrävande kan stärkas.
Rasmus Ling skriver om en grön hållning i synen på EU som idé och beslutsnivå
