En varm och solig majmorgon sätter sig elektroingenjören Fatima på sin elmoped och kör ut på den tysta och glestrafikerade Europavägen för elfordon. Det här är sista dagen på hennes gamla jobb – hon ska vara med om att stänga ned EU:s sista kärnkraftsreaktor och har förberett sig minutiöst för vad hon ska säga till journalistbloggarna som ska komma dit och bevittna den historiska händelsen. Fortsatt rasande priser på solenergi, ett flertal riktade digitala terrorhot mot kärnkraftverkens datorsystem samt det kraftigt höjda priset på koppar som används till kärnavfallslagring har snabbt gjort den både olönsam och impopulär och med alltfler gröna regeringar i Europa har kärnkraftsavvecklingen gått fortare än väntat.
Fatima intervjuas om vad hon ska göra nu när hennes gamla arbetsplats ska förvandlas till ett toppmodernt forskningslaboratorium för förnyelsebar energi. Hon berättar nöjt att hon har fått ett nytt jobb för ett energibolag som ska genomföra nästa steg i utbyggnaden av EU:s vind-, sol- och vågkraftssatsning. Från Lissabon till Haparanda, från Cork till Ankara binds de lokala elproducenterna samman till ett jättelikt smart-grid. Efter parlamentets energiuppgörelse har arbetslösheten raskt gått ned för femte året i rad. Omställningen mot ett modernt, energieffektivt och hållbart EU har inte bara inneburit att ungdomar återfått jobb och framtidstro, utan också att behovet av arbetskraft omvandlat ”Fort Europa” till ett ”Hamn Europa” – en öppen region för mångfald, kreativitet och bärkraft.
Imorgon kommer Fatimas 16-årige son Ibrahim för första gången delta i EU-s årliga direktdemokratiska nätforum DEMOU där han liksom alla andra röstberättigade kommer att få påverka hur EU:s miljö-, och forskningssatsningar ska se ut. Sedan eurosamarbetet sprack efter den globala finanskrisen 2013 och en ny EU-konstitution röstades fram i dess kölvatten har unionen både blivit spetsigare och mer demokratisk. ”Fred, demokrati och hållbar utveckling” är numera den paroll som sammanfattar EU:s syfte och funktion.
Fatima kommer hem med gott mod efter sex hastigt avverkade timmar på jobbet, och sätter sig med Ibrahim för att prata om sonens framtid. ”Har du funderat något på var du ska plugga?” frågar hon. ”I Istanbul, så klart!” säger Ibrahim som drömmer om att läsa hållbar utveckling i EU:s största stad. ”Jag ska ju bli hållbarhetskommissionär när jag blir stor!” säger han och ler finurligt. Efter att Europas fiskebestånd kollapsade i mitten av 10-talet, samtidigt som ökande oljepriser ledde till att det fossila jordbruket fick stora problem folkomröstade man om att avveckla de misslyckade fiske- och jordbrukssubventionerna. Istället har nu en hållbarhetskommissionär i uppgift att se över unionens långsiktiga bärkraft och utveckling – ett av de finaste uppdrag man kan få inom politiken. ”Ingenting är omöjligt!” svarar Fatima. ”Titta på mig, tack vare EU:s digitala kunskapslyft kunde jag skaffa mig en lärarexamen på Oxford, trots att jag bodde i en liten by två hundra mil därifrån. ”Jag vet mamma, ingenting är omöjligt!”, svarar Ibra och ger sin mamma en stor kram.
Gabriel Liljenström
Språkrör för Gröna Studenter
Sekreterare för Miljöpartiets partiprogramsgrupp
