Mattias Näsman: Det gröna brottet

I diskussionen om en grön ideologi brukar det ofta hävdas att det inte finns en enda grön ideologi, heller inte ett enda sätt att vara grön på. Den gröna ideologin saknar det förutbestämda, historiska förloppet som beskrivs inom marxismen. Den gröna ideologin har heller inget överenskommet högsta värde, så som libertarianerna i form av Robert Nozick och Ron Paul gör med frihet.

Min inledning är väldigt lik Per Gahrtons inlägg på denna blogg från femte oktober. Denna bild finns också generellt i partiet. Anders Wallner tog i sitt installationstal på kongressen i Karlstad 2010 och belyste samma fråga. Det finns inte bara ett sätt att vara grön på , vilket jag till stor del håller med om. Men, märk väl, det måste vara något som håller oss samman!

Ofta brukar det sägas att det som håller oss samman är vad som kan sammanfattas i de tre solidariteterna med djur, natur och det ekologiska systemet, världens alla människor och med kommande generationer. Detta backar vi upp med slagkraftiga ord som feminism, ekologi, frihet, hållbarhet, och så vidare. Ofta håller vi alla med om detta: vi vill alla ha en grön värld bygd på ekologisk, samhällelig och ekonomisk hållbarhet där människor är fria att göra sina egna val fritt från samhälleligt eller statligt förtryck. Jag har tre begrepp som jag tycker är oerhört centrala för den gröna ideologin som jag vill diskutera och rikta strålkastarljuset mot de skillnader som vi har i Miljöpartiet och dessa begrepp är frihet, hållbarhet och ansvar.

Frihet är ett tema för liberalismen där frihet att uttrycka sig och sträva efter livets goda, tema för socialismen där friheterna handlar om att möjliggöra för att alla ska kunna uttrycka sig och sträva efter livets goda, på samma sätt är det centralt i den gröna ideologin. Många gröna partier och tankesätt har en grund i anarkismen där den politiska friheten ska vara total, ingen ska få sätta begränsningar på mitt handlande. Frihetsbegreppet i partiprogrammet är luddigt och den bästa definition jag kan hitta är:

Friheten för var och en att söka lycka, kunskap och förverkligande av den egna potentialen kräver mänskliga fri- och rättigheter, fri kunskaps- och åsiktsbildning och fria lärosäten. De gemensamma angelägenheterna måste hanteras med öppenhet, tolerans och fri debatt. (…) [D]ärför måste samhället också stå som garant för en trygg välfärd och nya livschanser: ett samhälle som ger alla en möjlighet att bidra till välfärdens åtaganden.

Vad skiljer oss här från andra, ofta kallade ”gråa” partier? Mitt svar är: väldigt lite. Detta citat är förkortat men jag tycker att det i stort sammanfattar den frihetssyn som finns i det nuvarande utkastet. Det som skiljer oss ”gröna” från andra är att vi räknar in speciella begränsningar på friheten. Detta har dock liberaler länge förstått och det finns olika principer som går ut på att min frihet är begränsad av att jag inte begränsar dina friheter. Jag kan inte stå och skrika i ditt öra när du vill hålla en debatt för jag begränsar din yttrandefrihet.

De begränsningar som rimligen måste finnas inom en grön ideologi är naturens ramar. En frihetsdefinition skulle på ett enkelt sätt vara ”grön” genom att formulera den ungefär:

Friheten för var och en att söka lycka, kunskap och förverkligande av den egna potentialen kräver mänskliga fri- och rättigheter, fri kunskaps- och åsiktsbildning och fria lärosäten och precis som våra friheter är begränsade av andras frihetsanspråk är människan begränsad av naturens ramar. Dessa ramar är också grund och garant för människans frihetsutövande.

De gemensamma angelägenheterna måste hanteras med öppenhet, tolerans och fri debatt. (…) [D]ärför måste samhället också stå som garant för en trygg välfärd och nya livschanser: ett samhälle som ger alla en möjlighet att bidra till välfärdens åtaganden.

Jag hävdar att utan denna aspekten på frihet så når vi varken våra mål med en hållbar värld, tar inte ansvar för andras välfärd och frihetsutövande eller skiljer oss från exempelvis socialdemokraterna.

Nästa begrepp som är centralt är hållbarhet. Det finns egentligen två definitioner på hållbarhet där den ena är stark, den andra svag. Den svaga definitionen definierar hållbarhet som att så länge naturkapital (skog, järnmalm, jord o s v) omvandlas till motsvarande mängd kapital (penningvärde) så har ingenting gått förlorat och vi har ett hållbart samhälle. Den starka definitionen har, som det låter, en starkare definition som ger hållbarhet en starkare ekologisk prägel. För att samhället ska vara hållbart enligt den definitionen så måste framtida generationer ha kvar en väsentlig del av naturkapitalet orört för att inte hindra dessa generationer från att ha tillgång till dessa resurser (väldigt få kommer om 100-150 år ha tillgång till olja, vilket är ett brott mot denna definition).

Är det viktigt att skilja dess två åt? Jag menar att det är centralt. I den gröna ideologin finns det en vördnad om att spara resurser för framtida generationer. Den svaga definitionen som går ut på att vi kan omvandla ”natur till kultur” omhuldas redan av de flesta andra partier. Den starka definitionen skulle skilja oss åt och är enligt mig, det enda förhållningssättet som faktiskt ger en uthållig värld. Jag tror det för att den svaga definitionen hoppas på en teknisk utveckling som gör vår produktion mer effektiv och som är det enda sättet att få en reell ekonomisk tillväxt, en tro som än inte finns empiri på. Dessutom beror den på vad vi just nu värdesätter, ett shoppingcenter istället för odlingsbar mark, till exempel. Den starka definitionen är villkorad med en teknisk effektivitetsutveckling. Människan får alltså inte höja sin konsumtion om detta inte går att göra utan att vi håller oss inom naturens ramar.

Det ansvar vi har är starkt sammanlänkat med begreppen frihet och hållbarhet. Vi är fria att utveckla vår egen välfärd, söka efter lyckan, utbilda oss och så vidare. Om vi vill. Vi är dock ansvariga att inte göra detta på bekostnad av andra människors frihetsutövande. Vi är också, om vi accepterar att svenskar har en viss uppsättning friheter, ansvariga att acceptera att alla andra människor också har denna uppsättning. Vi är ansvariga att inte påtvinga andra människor försämrat klimat och vi kanske också är ansvarig att se till att människor höjs och har samma möjligheter som vi i de privilegierade länderna och städerna.

Rubriken antyder inte ett brott i kriminell mening, utan ett brott på så sätt att det finns en spricka i den gröna rörelsen Miljöpartiet. Jag vill argumentera för att frihetsbegreppet måste innefatta det ekologiska ramarna, att hållbarhet är så pass starkt och tillväxtkritiskt som vi tror är ett måste och att ansvaret kommer här ur. Min syn är att många i Miljöpartiet fortfarande använder sig av den ekomodernistiska världsbilden som tror på grön tillväxt och effektivitetsökningar. Det finns ingenting som talar för att denna syn är möjlig.

Per Gahrton lyfter frågan om ”Miljöpartiets gröna färg flagnat” med det nya förslaget till partiprogram. Jag vill stämma in i hans farhågor, men jag vill hävda att det är ett taktiskt fel. Felet är att vi tror att vi inte kan fortsätta ha de mål vi har för att de är flummiga, civilisationskritiska, kommunistiska. Vi kan visst kräva allt det vi alltid gjort, men vi måste jobba med dessa formuleringar. En ekologisk frihetssyn ligger helt i tiden, ett starkt hållbarhetstänk går absolut att formulera med tanke på livskvalitet och vårt ansvar mot andra människor går att formulera genom politiken och inte i första hand som ett påbud på medborgarna.

Min uppmaning är att vi ska ta ställning för en radikal politik genom ett uppbackande idéprogram. I idéprogrammet formar vi vår vision, en vision om ett fritt, hållbart samhälle där alla är ansvariga för att upprätthålla det samma!

Mattias Näsman, språkrör Miljöpartiet i Västernorrland

Bloggar på mattiasnasman.wordpress.com