Ett partiprogram är viktigt och ska vara viktigt. Medlemmar ska hämta näring ur det, de som har uppdragen ska hämta riktningar i det och befolkningen ska kunna hämta hopp och framtidstro hos det. Det har fungerat bra med nuvarande program. Jag har stolt delat ut det i valrörelsen.
Utkastet till partiprogram lyckades. Man har lyckats med att få det överskådligt.
Vad människor behöver är hopp. Hopp förutsätter tilltro och förtroende, och det kan vi bara få om det finns tydlighet och skillnad i partiers ideologier och uttryck. Vi måste vara mycket tydliga med vilka vi är om vi skriver en text som den här. Luddiga formuleringar förvirrar och gör det svårare att se de skillnader mellan partier och ideologier som det är befolkningens demokratiska rättighet att få se.
Om partiprogrammet föreslås göras om är den stora frågan: Varför??? Det ligger inget egenvärde i att ersätta ett partiprogram som är fullt fungerande och som innehåller allt man kan önska.
Vi diskuterade förslaget i Göteborg i måndags och kom fram till att det är så mycket sämre att det är kontraproduktivt att slösa energi på det.
Pacifism, direktdemokrati och tillväxtkritik är bland de saker som försvinner i texten när styrelse och partiprogramsgrupp fortsätter sin tänkta avideologisering av partiet. Dessa frågor har motarbetats av flera styrelser i rad sedan 2004 när Birger Schlaug inte kunde stå för sitt medlemskap längre och tvingades sluta i partiet. Han har kommenterat utkastet efter att programgruppen bett honom göra det. Sedan vägrade gruppen att publicera det, vilket leder till frågan om de står för sitt förslag, och om processen verkligen är så ”öppen” som har påståtts. Hellre får ickemedlemmar utforma förslaget än Birger Schlaug, vilket står i hans blogg och i Dagens Nyheter. Det går att ifrågasätta dem som jobbar med förslaget och deras inställning till demokrati och öppenhet.
Det är dags att vara miljöpartister nu och våga visa det!!!
Då duger det inte med ett allmänliberalt ofokuserat oljedropp till program, i värsta socialdemokratiska kompromissanda. Finns det då något som är bra i förslaget? Ja delen om civil olydnad går att känna igen som miljöpartistisk. Jag gissar att den lyfts rakt av ur det gamla programmet. Att medlemmarna ska smälla ihjäl tid mellan valen är inte en giltig anledning att ta bort ett fungerande program med visionär glöd och en personlig språklig stil, avrundad med levande poesi och lågande känsla. Vårt nuvarande program går att hålla nära hjärtat, att älska.
Det drar människor till sig.
Jag tror att tiden är kommen att demokratisera partiet. Vi har en historia som innehåller starka ifrågasättanden av att ha styrelser och rör alls, och det med goda skäl.Det är dags att fundera på om vi kan välja att föra tillbaka makten till avdelningarna och deras styrelser. I vårt parti är den ena medlemmen inte mer värd än den andra, oavsett vem av dem som går på möten i Stockholm.
Jag har suttit med på några partistyrelsemöten och lyssnat.
Det här är vad jag tror har hänt:
Partiprogramsgruppen och partistyrelsen, vilka bestått av i stort sett samma människor de senaste åren, har gjort bedömningen att vår gröna ideologi är ett hinder i samtalen med moderaterna och att den därför behöver tonas ner och tas bort. Då skulle vi lättare kunna fatta beslut som passar moderater eftersom vi då skulle bli lite som moderater och därför skänkas lite moderat makt av dem.
Partisekreteraren Wallner har både nu och i sin tidigare roll som Wetterstrands närmaste man velat ”öppna upp” och ”bredda” partiet och verkar ha styrelsen öra med sig, nu senast i form av kampanjen ”250 000 samtal”, som innebär att partiets medlemmar ska ringa upp väljare, varav 70 000 kommer att vara moderater, för att höra om Miljöpartiet ska vara lite mer som moderaterna, vilket dessa alliansväljare naturligtvis kommer att vilja. Att Miljöpartiet inte var moderaterna var själva skälet till att dessa moderatväljare inte röstade på oss, och naturligtvis skälet till att vi medlemmar alla gick med, samt att Miljöpartiet alls skapades från första början.
När de uppringda medborgarna meddelat att de vill ha ett borgerligt Miljöparti som sänker alla skatter och aldrig pratar pacifism, direktdemokrati eller djurrätt, blir det sedan möjligt för styrelsen och partiprogramsgruppen att överlämna dessa befolkningsdelars vilja till medlemmarna, nämligen att Miljöpartiet inte ska vara Miljöpartiet utom till namnet. Vi har ett problem att ta på allvar och det finns all anledning att återkomma i den frågan.
De senaste åtta åren bjuder på många bevis på att de styrande i partiet har lämnat demokratisträvandena och vill ha makten för sig själva, och att de ser ideologin som ett hinder för detta. 2004: Wetterstrand överger tillväxtkritiken och får Schlaug att lämna partiet. 2008: Wetterstrand tvingar partiet att överge tanken om direktdemokrati och demokrati i allmänhet när hon väljer EU istället och knappt lyckas få igenom det trots att Eriksson hjälper till. Detta skryter hon om i intervjuer än idag. Samma år lämnar Alexander Chamberland parti och förbund. 2011: Wetterstrand och hennes styrelse vill ta bort hälften av kongresserna vilket radikalt skulle minska medlemmarnas makt. 2011: Wetterstrand och hennes styrelse hindrar aktivt kandidater från att kandidera jämlikt i språkrörsvalet genom att bestämma att bara vissa ska få hålla det tal som hör till en kandidatur. Många kvinnor talade. Det var nära att det bara var en man som fick göra det. Båda könen ska ha samma möjligheter.2012: Wetterstrands partiprogramsgrupp presenterar ett förslag som helt saknar ideologi, är fyllt av reklam och harmlösa uttryck som också står i alla andra partiers partiprogram.
Tanken att man som ledamot kan trolla bort ideologin och partiidentiteten är moraliskt förkastlig eftersom man medvetet manipulerar människor och deras bild av vilka partierna är, vilket är direkt antidemokratiskt. Miljöpartiet ska inte ha alla Sveriges väljare. De som är moderater ska inte vara med i Miljöpartiet och tvärtom, och därför ska vi och våra valda inte heller lura dem att vi är moderater eller halvt sociala demokrater. Det är inte demokratiskt att Sverige förlorar parti efter parti tills det bara finns ett kvar. Man prövade att ha ett parti i 1930-talets Tyskland men det försöket ville man sedan snabbt glömma. Det är ett grundkrav i en demokrati att det finns flera olika partier att välja på och att inget av dessa försöker smussla undan vad de står för. Att vi har nya medlemmar är bra, och de ska alla få en ordentlig inblick i den ideologi de har dragits till. Det är människors demokratiska rättighet att få det och vi kan inte begära att nya medlemmar plötsligt bara ska veta allt av sig själva.
När ett motiv till att byta program saknas kan man hänvisa till att ”programmet är lite spretigt” och att ”tiderna förändras”. Om tiderna verkligen har förändrats har det bara lett till att vår ideologi har blivit viktigare än någonsin och att vi har mindre rätt att dölja den än någonsin. Den enda makt vi kan göra anspråk på att få ha är den vi får i kraft av vår ideologi. Kan vi inte hitta vår egen ideologi längre får vi leta efter den. Känner vi oss osäkra på den får vi hitta säkerhet i all kunskap som tidigare har funnits om den. Tar vi bort vår ideologi försvinner också vår rätt att ha någon makt alls för då är vi inte längre miljöpartistiska människor. Då är vi reklamrobotar med säljskärmar i hela ansiktet, ett enfrågeparti utan identitet som bara kan svara ”mer teknik” varje gång någon undrar hur världens problem ska lösas. I själva verket har vi alltid haft all teknik vi behöver för att rädda den här planeten. Vi behöver bara lära oss att stänga av den. Problemet är psykologiskt. Människans psyke klarar inte uppgiften .
Den största tjänst vi kan göra det här landet och världen i denna fråga är att behålla det nuvarande partiprogrammet, och jag kommer att skicka in en motion om det. Det är bara det som kan sprida hopp och framtidstro. Det utkast vi fått är så fyllt av brister, visionslöshet och förslappat ytligt reklambyråsnack i en form som hade tjänat ut i Stockholm redan på 80-talet, att det är kontraproduktivt att be medlemmarna försöka rädda det. Det är inte värt tidsåtgången.
Men allt är inte hopplöst. Långt därifrån.Det finns en fantastisk och djupt tillfredställande lösning på problemet; Vi behåller det nuvarande programmet och gör det mer överskådligt.
Om vi känner att det är ett mål i sig att ledamöterna i partiprogramsgruppen ska få jobb och känna sig behövda är det bättre att vi ger dem i uppdrag att redigera det nuvarande programmet. Miljöpartiet skaffar inte nya program bara för att en styrelse tycker det eller har lagt ner ett visst arbete. Behovet ska vara äkta annars är det bara bluff, och det har vi tillräckligt av i politiken.
Det är obegripligt varför styrelser inte vill ha den politik de gick in i partiet för att få vara del av, och som de fått befolkningens och medlemmarnas förtroende att driva. Kanske är det sant som man sagt så länge i partiet, och som jag tidigare inte trott, att makt korrumperar.
Socialdemokraterna har förbluffande nog ett mycket tydligt och välskrivet program. Jag gick in och tog ett härom veckan. Både de och vänstern har program på 30 sidor och de vågar prata både kapitalism och klass. Fascinerande.
Förslaget till partiprogram är ingenting som jag kan ställa mig bakom eller som representerar mig. Det har ingenting med mig att göra. Jag undrade när jag läste vilket tråkigt och urvattnat parti det kunde höra till. Är det här allt vi kan går det inte att dela ut programmet i nästa valrörelse. Då är jag civilt och partipolitiskt olydig istället.
Vänliga Hälsningar,
Jack Ljunggren
Hi there i am kavin, its my first occasion to commenting anyplace,
when i read this post i thought i could also create comment due to
this brilliant article.
Jag har högre tankar om våra demokratiska processer och om medlemmarnas integritet, intelligens och intellektuella kapacitet än att en historieskrivning som går ut på att ett språkrör skulle ha tvingat oss in i än det ena, än det andra ska kännas relevant eller riktig.
För övrigt är väl den gröna ideologin mycket större än bara vad som ryms i ett grönt partiprogram. Jag har högre tankar om den gröna ideologin än att allt dess tankegods vare sig går eller borde tryckas in i MPs partiprogram. Vare sig i denna version av programmet eller tidigare/kommande versioner av detta.
Om mp fortfarande oförbehållsamt hölle sig till de fyra solidariteterna hade vi en tydligare grund att stå på. Men då vi i vår iver att vara en möjlig koalitionspartner till alla partier utom SD slätar vi ut oss. Ett led i den processen är att skapa oss ett nytt partiprogram, som är vagt och luddigt och motsägelsefullt. Läs stycket 3 under rubriken ”Ekonomiska ramar” : Sunt företagande och arbete ska premieras. De ekonomiska klyftorna ska minska. Miljöpartiet de gröna vill se en ekonomi som är öppen mot omvärlden, med fri handel och rörlighet för människor. Så förbättrar vi möjligheterna att hitta lösningar på globala problem. Företag i alla storlekar ska ges goda möjligheter att verka. Fri handel och rörlighet för människor” Denna citerade text strider mot vår miljögrundade uppfattning om närproducerat. Fri rörlighet för människor lämnar de svagare kvar i sina hemländer. Det smakar EU. Den devota synen upphöjandet företagande som verksamhetsform och synen på offentliga sektorn som ett underordnat komplement verkar för de redan starka nyliberala krafter som redan härskar i vårt samhälle. Vi ställer oss inställsamt i hyllningskören för ekonomisk avkastning som främsta drivkraft, den regel som aktiebolagen drivs av enligt lagen.
Vad gagnar det människan om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?? Det gäller även mp. Det talas om Stureplanscentern, som tagit över cp. Jag ser ett liknande mönster i mp. Vi måste inse att det finns opportunister och karriärister även i mp och tillåta oss att öppet diskutera dessa fenomen även i vårt parti.
Partiprogramsarbetet borde börja medde stora dragen och därefter fortsatt med detaljformuleringarna. Nu börjar vi i omvänd ordning. Det ser jag som ett smart sätt att undvika debatt. Vi är ett antal som trots det läser delar av pp utkastet, men inte är vi många. Ty vem orkar dränka sig i detaljer mer än minoritet av oss mp:ister. Jag föreslår ett omtag i arbetet med det nya partiprogrammet (pp)
Detta är en intressant diskussion. När vi nu har ett parlamentariskt system med olika partier som utgår (är det tänkt) från skilda ideologier, så har faktiskt Tom en viktig poäng. Det gröna tänkandet är visserligen dynamiskt och öppet, men det har ändå vissa grundläggande utgångspunkter. Den gröna ideologin kan inte vara så plastisk att den kan vara precis vad som helst. Det finns – åter som Tom skriver – ett grönt ideologiskt tankegods. Filosofer, tänkare, aktivister och politiker har under årtionden utvecklat perspektiv kring de gröna frågorna. Dessa har formats och utvecklats till det vi idag kallar grön ideologi. Grön ideologi kan inte bara vara vad vem som helst tycker! Självklart skall nya medlemmar ha inflytande och vara delaktiga i utvecklandet av den gröna ideologin och politiken. Men detta måste stå i relation till den gröna ideologin. Det är en stor fara i detta att vi ska lyssna på alla och anpassa oss efter vad folk vill ha. Det låter demokratiskt men det är det inte. Om alla partier i riksdagen i denna anda lyssnar på ”vad folk vill ha” och anpassar sina partiprogram efter det, då slutar det bara i snömos där alla partier låter ungefär likadana – eftersom man vill jämka med alla intressen. Och vad är då det för valmöjlighet? Demokratin mår bättre av att det finns en mångfald av olika partier som är skarpa och som har olika analyser av vad som är de stora problemen, olika analyser vad som är orsaken till problemen, olika analyser för hur lösningen kan se ut och hur vi kan ta oss dit. DÅ har folk något att välja emellan. På riktigt.
Kanske vill du inte förstå, eller kanske du inte är kapabel till att förstå!?
Hursom, att inte vara kapabel till att förstå sig på konstruktiv kritik, vetenskapliga samband, kopplingen mellan värdegrund och förd politik etc. kommer sig sällan av att man inte rent intelligensmässigt är kapabel, utan för att man är fångad i en norm, alternativt färdas i ett så högt tempo på kariärsstegen att man inte har tiden för vare sig utbildning eller reflektion.
Att erbjuda grundkurser om grön ideologi har vi gjort länge i partiets historia, och självfallet inte för att indoktrinera, utan för att öppet visa vår analys och syntes, och knyta det till våra ställningstaganden och alternativ i olika frågor – men det var ju detta som du tydligen inte förstod eller ville kännas vid.
Svara på Jacks fråga: VARFÖR, den är klockren, varför skall man överge en det ena än det andra???
Ni måste ju rimligen kunna ikullkasta tidigare bevekelsegrunder och fakta i Mp:s tidigare ideologi, för om det inte är så – ja då är det ju uppenbart att…
Tom, jag vänder mig kraftigt emot ditt inlägg att enbart ”utbildade” medlemmar som fått lära sig (av oss äldre medlemmar?) vad som ÄR grön ideologi skulle vara lämpade att få påverka partiet.
Ett parti som bestämt sig för att en ideologi är något fast, beständigt och inte får utmanas av nya tankar är ett parti som för mig känns väldigt främmande. Vi finns ju som parti för att utmana de traditionella tankesätten inom politiken – självklart behöver vi då också utmana oss själva!
Miljöpartiet är öppet för alla människor som delar våra värderingar. Något annat vore för mig otänkbart. En medlem ska ha rätt att få uttrycka sin åsikt från dag 1. I en diskussion mellan miljöpartister kommer man alltid att komma fram till den gröna ståndpunkten. Det är både respektfullt, rimligt och demokratiskt.
Avslutningsvis så finns det idag ett studiematerial utifrån den ideologiska antologin ”Tänk Grönt – 21 texter om framtiden” och den fristående tankesmedjan Cogito har också ideologikurser som medlemmar kan anmäla sig till. Det är jättebra verksamhet som man säkert kan utveckla, men du kommer aldrig få mig övertygad om att partiet skulle behöva en ideologisk grundkurs för att säkerställa att våra medlemmar tänker ”rätt” innan de får inflytande.
Hej Jack!
Jag ska inte blanda mig i er interna debatt om hur ni ska processa fram ett nytt partiprogram men följande mening är synnerligen intressant.
”Hellre får ickemedlemmar utforma förslaget än Birger Schlaug, vilket står i hans blogg och i Dagens Nyheter.”
Birger Schlaug har som du själv skriver inte varit medlem i mp sedan 2004, hur du då kan ställa hans åsikter emot gruppen icke-medlemmar är så intressant att en språkforskare kanske borde kunna ha en föreläsning om det.
Din kritik visar dock en ”problematisering” med direktdemokrati och medlemsomröstningar. Många är principiellt för det, men bara om utfallet blir i enlighet med egna värderingar. Och här har även mp generellt en sak att reflektera över. Partiet är för mer direktdemokrati och fler folkomröstningar. Men ska då folk få rätt att rösta om flyktingmottagande, även om alla partier förutom sd i en kommun är emot det, om typ 10 % av kommunens invånare kräver det. Vilka seriösa motargument finns för att lyfta ut just flyktingmottagande om det är så att det engagerar många människor i kommunen. Jag är själv ambivalent till just mp:s förslag bl.a. av den orsaken. Folkomröstning som i praktiken kommer att uppfattas av en del i minoritetsgrupper, sant eller falskt, om dem som människor är problematiska. Jämför med folkomröstningar i USA om förbud mot samkönade par att ingå äktenskap. Redovisningar efteråt visar att den psykiska ohälsan ökade något året efter bland HBT-personer i de delstater där sådana folkomröstningar ägt rum. Många kände det som att det var en omröstning om dem själva som människor.
Det här är något ni i mp kan ta till er i arbetet för direktdemokrati, som är en god intention, som inte är så enkel som det låter från början. Det absolut sämsta måste vara att något centralt råd ska avgöra vad som ska folkomröstas om ifall 10 % av befolkningen kräver. Att göra undantag för flyktingmottagande, vilka fler undantag ska man göra och var drar man gränsen?
Men trots hyllar jag mp för att man vågar genomföra medlemsomröstningar bl.a. om partiets EU-policy för några år sedan.
Anders Wallner skrev:
”Den första anledningen är att partiet vuxit väldigt mycket sedan 2005 då det nuvarande antogs. Av våra medlemmar har över hälften av medlemmarna gått med efter 2005. De ska självklart också få påverka partiprogrammet. …”
Hej Anders
Läs gärna Birgers blogg där han skriver om föraktet för lärande och bildning. Tillgången till utbildning, lärande och kunskaper samt info är grundläggande för en demokrati värd namnet.
Vari ligger demokratin om inte de nya medlemmarna får tillgång till intern utbildning där de får sätta sig in i hur vi kännt, tänkt och resonerat, samt tagit hänsyn till för fakta, när vi satt våra värderingar och skrivningar i nuvarande partiprogram på pränt?
Är det respektfullt, rimligt och demokratiskt mot vare sig nya eller äldre medlemmar och rörelsen som sådan, att nya medlemmar tillsammans med partitoppen skall få utöva inflytande utan att få tillgång till vår historia, värderingar o.s.v.?
När jag tittar närmare på alla fakta inklusive trender som rör våra uttryckta solidariteter så ser jag att det ser värre och värre ut, samt att det blir också mer och mer uppenbart att det ÄR nuvarande ekonomiska system och ekonomiska tänkande som ÄR huvudproblemet.
Om nya medlemmar tillkommer som inte tidigare velat dela vår bevekelsegrund och värderingar, så måste Mp rimligen ALLTID som rörelse lägga mycket energi och resurser för att ta emot dessa människor och lyssna till VARFÖR de nu kommer, samt rimligen låta dem lyssna och lära också till dem som redan funnits i rörelsen över lång tid.
När Mp ser över formerna- och tillsätter resurser för lärande och delaktig demokrati, DÅ, först DÅ kan Mp bli …
Med nuvarande ordning ser jag att den ”falska valfriheten” också tagit sig in i Mp, där nya medlemmar, utan tillgång till- och förståelse för, hur vi tidigare landat i t.ex. Medborgarlön och Räntefri ekonomi, uppmuntras tycka vad de vill – vilket jag anser exemplifierar den ”falska valfriheten” som övriga samhälle är så genomsyrat av.
Skam åt Er i toppen som inte känner något ansvar för att ge de så viktiga förutsättningarna för den interna demokratin, där lärande och bildning tillåts frodas!
Varför inte erbjuda Mp-grundkurser så att potentiella medlemmar kan göra ett aktivt val, framför att som idag välja bort de andra partierna?
Det borde ni väl kunna göra om ni tror på er historia och era värderingar.
Jag tycker, till skillnad från Jack, att det finns ett egenvärde i att anta ett nytt partiprogram, av två anledningar:
Den första anledningen är att partiet vuxit väldigt mycket sedan 2005 då det nuvarande antogs. Av våra medlemmar har över hälften av medlemmarna gått med efter 2005. De ska självklart också få påverka partiprogrammet. Den andra anledningen är att partiet haft flera rådslag och medlemsomröstningar som utvecklat politiken sedan 2005, så bara av den anledningen behöver programmet justeras.
Om partiprogramsgruppen hade som syfte att ”avideologisera” partiet och ändra politik i flera avgörande områden så vore den öppna processen som partiprogrammet tas fram genom en ganska dålig strategi… Nu får ju alla medlemmar skriva yrkanden och förslag som andra kan markera om de uppskattar – eller inte uppskattar. Så fungerar modern medlemsdemokrati.
Jag måste också bemöta påståendet om att kampanjen ”250 000 samtal” skulle handla om att ringa upp människor och anpassa oss efter vad moderater tycker om grön politik. Kampanjen är något helt annat. Jack får gärna läsa några av berättelserna på 250000.mpbloggar.se där våra medlemmar berättar om hur öppna arbetssätt, där människor bjuds in att bidra gör vår politik bättre. MP Gotlands arbetssätt att prata med cyklister för att utveckla cykelpolitiken, som de berättar om i nya numret av medlemstidningen, är ett talande exempel på att politik blir bättre av att fler får vara med och bidra.
Så vill jag att Miljöpartiet ska fungera – som ett öppet parti som vågar diskutera och utveckla vår politik i samarbete med omvärlden – men där medlemmarna (både de nya och de gamla) äger besluten om politiken genom medlemsdemokrati.