I min framtidsvision är skolan betygsfri. Det är en vision som Miljöpartiet har haft länge och var den främsta anledningen till att jag blev miljöpartist och skolpolitiker. Jag tror att det skulle vara ett gigantiskt misstag att släppa en fråga som är så central i vår ideologi. Istället för att böja oss för den övertro på betyg som idag existerar, bör vi istället tala om HUR vi kan skapa en skola som resulterar i bättre kunskapsresultat, bättre färdigheter, men med minskad prestationshets och utan betyg som får barn att känna sig utpekade
som mindre värda, att de inte duger. Att barn såväl som vuxna presterar sämre under stress är välkänt. Skolutvecklingsforskning har visat att när betyg och prestation sätts åt sidan så kan barn och ungdomar utvecklas mer.
Betygen är ett utsorteringssystem, men säger trots det inte mycket om individens egentliga kunskaper och färdigheter. Ett skriftligt omdöme säger mer. Betygssystemet är inte objektivt, det är svårt att förstå och tillämpa för både barn och lärare. Det finns idag många studenter som inte klarar studierna trots goda betyg. De har inte lärt för livet, utan för provet. Detta visar att systemet inte fungerar. Varför har vi inte kommit längre?
Hur kan man då göra för att försäkra sig om att studenter på högskolor och universitet har med sig de kunskaper de behöver om man inte har betyg?
Ett sätt att lösa problemet är att varje utbildning utformar sina egna intagningsprov med färdighetstester, tar in arbetsprover och/eller gör intervjuer. I till exempel många humanistiska ämnen är det viktigt att behärska svenska och engelska, att kunna läsa, analysera och kritisera facklitteratur, en okänd text, vilket visar sig genom ett enkelt färdighetstest.
Kostnaden för det nuvarande betygssystemet är enormt när man räknar in all den tid varje grundskollärare och gymnasielärare får lägga ned. Utöver detta har kraven på dokumentation ökat, administrationen bara växer och tiden för undervisning och tid med barnen bara minskar. Barn och ungdomar får oftast inte den feedback de behöver av lärarna för att utvecklas, uppföljningar brister, språkutvecklingen hämmas. Allt för att lärarna känner att de inte hinner med. Och så undrar många varför kunskapsnivån sjunker. Är det verkligen så förvånande? Om lärarnas arbetsbörda minskar blir mer gjort av det som är viktigt och fler skulle vilja bli lärare.
Genom att ersätta betyg med inträdesprov skulle den samhällsekonomiska vinsten bli enorm, eftersom inträdesprov är en mycket ringa insats i jämförelse de timmar som alla lärare i grundskolan och gymnasiet får ägna åt att sätta betyg. De kunskaper och färdigheter som man faktiskt behöver för att klara en utbildning skulle hamna i fokus.
Lotta Paulin
Fil dr i litteraturvetenskap och grundskollärare i SO och svenska (4-9)
Jag tror vi skulle kunna leva med betyg som ett instrument för kommunikation i skolan. Det stora problemet är den lilla meningen i förslaget till partiprogram, om att betyg ska användas som urvalsinstrument. Exakt det är vad betyg inte får vara!! Så fort vi försöker skapa ett förment objektivt, standardiserat system för att låta ungdomsskolan sköta högskolans problem med urval har vi dragit undan mattan för pedagogiken i skolan och låtit det mätbara och ytliga bli viktigare än kunskapen!
Skoldebatten…
¤ Vad ska betygsättas? Vad är relevant kunskap för en ung person om 20 – 30 år??!
¤ Vad vill vi uppnå med betygssättning? Som medel att få bättre studieresultat är det
värdelöst, i alla fall för de svagare eleverna. Det ger motsatt effekt. Det viktiga är att
göra elever motiverade. Skolan måste kunna motivera eleverna, visa på hur
kunskapen kan kopplas till livet.
¤ Ett nära växelspel mellan det omkringliggande samhället och förberedelse/analys
är god pedagogik
¤ ”När främlingsfientligheten breder ut sig är det som allra viktigast att stå upp för
medmänsklighet och humanitet”. Javisst men vilken plats i skolan får filosofiska
diskussioner om medmänsklighet och vårt ansvar för det gemensamma, om vad
demokrati är och vad den kräver. Vilka är alternativen?
Naturligtvis finns lärare med bra ambitioner. Men verkligheten visar att skolan
inte lyckas något vidare med att ge kunskaper om demokrati.
¤ Och hur väl lyckas skolan med kunskapen om (de biologiska) villkoren för liv,
och planetens överlevnad? + flera andra exempel.
Det kanske är jag som inte är med på noterna, men jag förstår inte vad Tom Strömbergs inlägg har med ”betygsfri skola” att göra. Det spelar egentligen ingen roll, så sett. Det vara bara att jag blev förbryllad.
Hur som helst kan jag inte annat än hålla med Lotta Paulin i sitt inlägg. Även i boken Drivkraft (D. Pink), som diskuterar motivation, framgår med all önskvärd tydlighet att yttre incitament (såsom betyg, högre lön o.s.v.) sällan skapar högre motivation på ett djupare och långsiktigt plan.
Som lärare lägger man ner otroligt mycket tid på att dels förstå denna konstruktion som betygssättning innebär, och framför allt hur man ska kommunicera detta till föräldrar – som har erfarenhet från ett annat betygssystem. Det vore onekligen intressant att se vad man skulle kunna lägga tiden på istället, om man slapp oändliga diskussioner om vad ett exempelvis C-betyg innebär. Spännande tanke!
Dessutom: hur mycket har genomsnittseleven egentligen använt sig av sitt betyg för att komma vidare? Om man inte haft tillräcklig betyg, har man hittat andra vägar att komma framåt. Har inte betygen redan där förlorat all sin reella betydelse?
Den enda fördelen jag just nu kan se med betyg, är ökad tydlighet. I synnerhet för ungdomar som kommer från hem där skolan inte anses viktig och som sällan hemma har samtal om utveckling och målsättning. Å andra sidan, om man skulle slopa betyg skulle man vara tvungen att öka tydligheten i de skriftliga omdöme – vilket i sig inte är för svårt. Man bör dock vara beredd på att det kräver MYCKET tid av lärarna.
Och sist: att många väljer att inte vilja utbilda sig till lärare tror jag främst handlar om den tillitsbrist som samhället i stort visar gentemot skolan. Jag tror varken lön (med hänvisning till ovanstående resonemang om motivation) eller betygssättning har med lärarbrist att göra. Men vem vill tillhöra en yrkesgrupp som ständigt får höra att man gör ett dåligt jobb, trots att man sliter häcken av sig?
Tack för ett spännande inlägg, Lotta!
Vänligen
/henrik, lärare år 6 sv/eng
Sorgligt, ännu ett område som det ”Nya Mp” släpper.
Jag vidmakthåller att det är en skimär att det rör sig om demokratiska förändringar av det nu gällande partiprogramet där icke medlemmar tillsammans med nya, inklusive medlemmar sedan tidigare kommit vidare i sin utveckling och därav aktivt och medvetet gått vidare och släpper exempelvis betygsskepsisen.
På inte ett säger ett område har jag erfarit att man haft en öppen och demokratisk process där alla, som verkligen vill, ges möjlighet att förstå hur- och vad våra bevekelsegrunder tidigare varit grundade på för värderingar, människosyn, natursyn, fakta o.s.v.
Nej, istället har det ”Nya Mp” bara hippt som happt övergett än det ena än det andra centrala i den gröna ideologin utan tillstymmelse till delaktig demokratisk process där tillgång till utbildning, deltagande, inflytande och reflektion lyst med sin frånvaro.
Under denna senare tids avveckling har vi så hamnat i ett läge där många i nuvarande topp såväl som bland medlemmarna inte längre känner till vad den gröna rörelsen från början och under resans gång utvecklat för ideologi.
Vad vet egentligen Mp som rörelse numera om tanken och det egentliga syftet med t.ex. Medborgarlön, Räntefri ekonomi, kritiken av nuvarande pensionssystem, kritiken av slopandet av den demokratiska värnplikten, kritiken med betygshetsande skola m.m., m.m.???