Nieuwenhuizen & Berling: Satsa på vattenvägarna!

Vi vill att en tydlig, grön vision för den svenska sjöfarten utarbetas för Miljöpartiets partiprogram. Kommande Valmanifest för 2014 samt Klimatpaket bör kompletteras med både vision och strategi för mer gods på grön köl. Miljöpartiets vision och strategi för svensk sjöfart bör vara mer offensiv och grön än regeringens vision och strategi. Ska vi kunna promota bred klimatpolitik känns det konstigt att inte ha en vision om hur vi tänker oss sjöfartens framtida utveckling.

Med anledning av frågan om en lågbro över Göta älv har sjöfartspolitiken seglat upp på den gröna agendan och Miljöpartiet ges tillfälle att dreva för en grönare sjöfart. Men, när man som grön och i skrivande stund letar efter Miljöpartiets viljeinriktning och strategi för sjöfarten, hittar man dessvärre inga nyanserade visioner eller beskrivningar varken i gamla manifest/program eller nya klimatpaket/förslag till program. Man hittar endast korta och allmänt hållna principer:

att se till att mer gods kan transporteras på järnväg eller med sjöfart (Klimatpaket budget 2013-2016)

att samhället självt måste styra och stå för utbyggnad av infrastruktursystemen (nya partiprogrammet)

att skatt på tunga lastbilstransporter gynnar järnväg och sjöfart (nya partiprogrammet)

Detta känns magert och visionslöst. Vi kan väl bättre än så?

I Klimatpaketet står: ”Miljöpartiet har en (läs) bred strategi för att modernisera transportsystemet och minska trafikens miljöpåverkan”. Gröna viljor för och satsningar på järnväg och kollektivtrafik finns noggrant uttalade, men saknas i princip helt för sjöfarten. Det är inte särskilt brett och blir inte trovärdigt heller. Sjöfarten verkar vara Miljöpartiets blinda fläck. Att flyg och bil har låg transportstatus i vårt parti kan förstås, men att sjöfarten lämnas in blanco förvånar. Här måste vi bli både tydligare och fram för allt viljeinriktade.

Sjöfarten svarar för stor del av de samlade utsläppen och EU uppges vara intresserade av att fartygstrafiken ställer om till miljövänligare bränsle.

I Nynäshamn finns redan en station för flytande natur- och biogas, i Göteborg och Helsingborg planerar man för liknande byggen.

Kina och Fjärran östern är viktiga import- och exportmarknader för de nordiska och baltiska länderna. Kontinuerligt ökande volymer där genererar ett behov av ökade godstransporter.

Nya containerfartyg har därför satts i trafik och anlöper bland andra Göteborg. Ett containerfartyg släpper i genomsnitt ut 10% mindre koldioxid.

En större samordning mellan hamnar och järnvägspendlar ger en helhetslösning med bästa miljöprestanda. Därför är en fungerande samordning oerhört viktig för den svenska sjöfartens utveckling, som den komplexa och internationella verksamhet den är. Efter många och långa påtryckningar från både branschfolk och politiker i sjöfartsfrågan kommer en efterlängtad sjöfartsstrategi från regeringen hösten 2012, bland annat för de inre vattenvägarna i Sverige.

Vår största insjö Vänern klassas idag som ett innanhav och är därför inte en EU-klassad vattenväg, på det viset finns ingen möjlighet till europeisk medfinansiering vid investeringar i slussar etcetera.

Konsekvensen av både branschens och politikers påtryckningar blev att de flesta riksdagspartier skrev motioner 2011 om svensk sjöfart, där man bland annat föreslår att våra inre vattenvägar införlivas i EU:s regelverk om inre vattenvägar samt att Sverige bör införa tonnageskatt. Miljöpartiet föreslog dessutom i sin motion att även sjöfarten skall omfattas av omställningen till förnybara drivmedel.

Miljöpartiets riksdagsmotion, 2011, om att upphöja Fyrstegsprincipen till lag som planeringssystem för transportinfrastruktur, är särskilt applicerbar på sjöfartens infrastruktur, vilken idag beskrivs ha 2/3 outnyttjad kapacitet. Detta faktum kan utmynna i att dyra vägprojekt för exempelvis godstransporter inte ens behöver prövas. Infrastrukturen finns redan där.

Sverige har en lång kustremsa, många inre vattenvägar och ca 50 hamnar. De inre vattenvägarna är en stor möjlighet att avlasta de hårt belastade vägnäten, särskilt europavägarna E 6, E 20 och E 45. Ett sjöfraktat ton gods förbrukar i genomsnitt ca 1/6 av vad ett lastbilsfraktat ton gör. Sjöfarten har hög trafiksäkerhet och är en viktig infrastruktur särskilt i tider av kris.

Idag är det självklart att hållbara transporter innebär att flera olika transportslag samverkar. EU 2020 – den europeiska strategin för en inre europeisk transportmarknad – är en sammanlänkning av väg, järnväg, flyg och sjöfart inom EU. I Europa avlastar vattenvägarna både järnväg och landsväg, nya kanaler byggs, bland annat i Frankrike.

I Sverige överutnyttjas vägnäten och järnvägen måste byggas ut för att klara kapaciteten, medan sjöfarten underutnyttjas. Detta är varken hållbart ekologiskt eller ekonomiskt.
Sverige som sjönation är internationellt känd för sitt höga sjösäkerhets- och miljötänk samt utbildade sjöfolk. Vi har ett internationellt förtroende om vi vill gå före. Den svenska handselsflottan har de senaste åren krymt drastiskt, vilket medför svårigheter att genomföra utbildning under svenskt flagg.

Enligt myndigheten för trafikanalys krymte den svenska handelsflottans bruttodräktighet med 6% 2011 och enligt SEKO har mer än 40% av fartygen flaggats ut de senaste tre åren. Den trenden är tragisk, särskilt ur hållbara transporters perspektiv. Man kan bara gissa vilken väg godstransporten tog istället.

Västsverige

I Västsverige – med sitt strategiska läge mellan tre nordiska huvudstäder – bor och verkar över 1,8 miljoner svenskar. Västsverige står för 1/4 av landets transporter och är det område i Sverige som har störst flöde av gods. Västsverige är präglad av sjöfarten, vilken idag har en outnyttjad potential som transportslag. Idag utnyttjar sjöfarten 1/3 (2 miljoner ton gods/år) av sin fulla kapacitet. Infrastrukturen finns redan där och underhåll för slussar, broar, hamnar etcetera är relativt liten i jämförelse med järnväg och landsväg.

Menar Miljöpartiet allvar med att skapa gröna jobb kan vi inte bortse från den outnyttjade potential som ligger i satsningar på sjöfarten och drivmedlet biogas.

Klimat- och sårbarhetsutredningen konstaterade att Vänern, dess tillflöden och avrinningsområde, är ett utav Sveriges mest utsatta områden.

Därför är det viktigt att en reformerad svensk sjöfart tar en grön utveckling.
Sjösäkerheten är en viktig grön aspekt då många av våra inre vattenvägar utgör råvattentäkter, att kunna lämna spillolja/avfall avgiftsfritt i alla våra hamnar är en annan. Att miljökraven på fartygen anpassas så att miljösyftet uppnås och inte föranleder ökade transporter med lastbil, är ytterligare en grön aspekt att vinnlägga sig om. Miljöpartiet har många sjöfartsfrågor att omvandla till mer gröna och som i skrivande stund lyser av sin frånvaro.

Frågor som Miljöpartiet bör ställa sig är:

Vilken svensk handelsflotta vill vi ha 2025?

Vill vi ha en bred strategi för att modernisera transportsystemet och minska trafikens påverkan som det står i klimatpaketet?

Om svaret på fråga 1 blir: en stark och dessutom grönare svensk handelsflotta, måste sjöfarten; dels konkurrensneutraliseras i relation till järnväg och lastbil och dels få gröna omställningsförutsättningar. Bättre samordning måste ske mellan de olika transportslagen för bästa miljöprestanda och så vidare.

Om svaret på fråga 2 blir: en bred klimatstrategi, måste vi inkludera sjöfarten i den.
Vi kan inte låta regeringen eller någon annan tulla på klimatmålen eller miljökraven för sjöfarten – här måste vi bli stigfinnare igen!

Undertecknade uppmanar Miljöpartiet att anta utmaningen att vara med och utveckla en stark handelsflotta – inte bara under blågult flagg – utan dessutom på grön köl! Första steget är att uttala en tydlig vision i vårt nya partiprogram!

Linda Nieuwenhuizen (MP Lidköping)
Veronica Berling (MP Lidköping)